Man måste ju förebeda sig mentalt ordentlig inför stora förändringar, och nu har jag grunnat i en vecka på hur jag ska lägga upp det hela, och för att verkligen tränga in i frågeställningen så tryckte jag i mig en extra god påse godis igår. Så nu är jag redo! I morse vägde jag 89 kg. Känner mig tämligen nöjd över att jag inte klättrat över 90-strecket i alla fall, men nu är det alltså dags att vända skutan. Trots alla omkring mig som snusförnumstigt berättar att man numera vet att vi inte behöver kolhydrater, ja, att kolhydrater rentav är farligt, så tänker jag inte ge mig på någon kolhydratfri kost. Här blir det gamla hederliga viktväktarna! Och ja, jag kommer att betala för att väga mig. Ja, man står i kö för det. Ja, jag kommer att tycka att det är skit att räkna vad man stoppar i sig, men jag resonerar såhär:
1)Invägningen är rätt peppande, och just nu betalar jag gladeligen för att bli minsta peppad. Förresten som kan jag lika gärna lägga mina pengar på en vägning som på smågodis.
2) Om man ska gå ner i vikt, är faktiskt enda sättet att äta mindre än jag gör av med. Visst är viktväktarnas system "på låtsats", det finns ju inget som heter points i verkligheten, men jag kan köpa det. Alltså kommer jag att bete mig som om det fanns points i sinnevärlden, och agera därefter. Funkar det, så funkar det. Och det gör det.
3) Jag står ofta i kö. Kön till viktväktarna är inte värre än den på systemet.
Nu börjar jag: Till frukost idag ska jag äta havregrynsgröt med lättmjölk och färska hallon, och en knäckemacka med mager ost, paprika, sallad, och en jävligt stor klementin.
Sen får jag väl ta och städa lite, innan jag går min raska, hurtiga promenad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar